Ett lag i hjärtat
2010-07-08
NIK-tränaren Anders Madsen uttryckte efter 4-3-segern mot Trekanten att han var stolt över spelarna och samma känsla tror jag att samtliga NIK-sympatisörer som fick beskåda vändningen och avgörandet med egna ögon bar på efter slutsignalen.
Det var kanske inte rättvist, men vem bryr sig? Fotboll handlar som sagt om att göra mål och vinna matcher, något som Nickebo lyckades med igår tack vare en underbar lagmoral som imponerade på mig. Man gav sig aldrig, fortsatte jobba hårt när det såg som mörkast ut och efter den snöpliga 3-3-kvitteringen var det NIK som gick för tre poäng. Spelarna offrade sig, chansade, stundtals för mycket och det kunde ha lett till att nytt baklängesmål men i stället gav viljan och ambitionen att få med sig tre poäng utdelning.
Själv är jag säkerligen överdriven och fånig, men NIK är verkligen den klubb som har överlägset störst plats i hjärtat hos mig och alltid kommer att ha. Det må vara på gärdsgårdsnivå, ute i skogen och handla om spelare som varken har eller kommer att charma tusentals åskådare på de stora arenorna i Europa. Men det är likväl där jag har vuxit upp, där jag gjorde mina första träningar och spelade mina första minuter som seniorspelare, där pappa alltid har varit verksam, där jag fanns vid sidan av planen redan när jag låg i barnvagn och det är på Ljungvallen som jag har spenderat otals timmar med att spela spontanfotboll med mina kompisar. Allt det gör att den här klubben aldrig att gå ur mig.
Alla de minnen som NIK har gett en - såväl lyckliga som tunga - kommer jag att bära med mig och jag kommer alltid att förknippa klubben med något väldigt betydande. Inte bara för mig utan för alla som sluter upp när det vankas hemmamatch. Det ska egentligen inte kunna finnas en idrottsklubb ute i Nickebo, det är en så liten ort att all logik talar emot att man ska kunna bedriva föreningsaktiviteter där ute. Men med vilja, engagerade människor och en förmåga att skapa en fantastisk gemenskap kring klubben.
NIK lockar exempelvis aldrig spelare till sig med hjälp av pengar, de resurserna finns helt enkelt inte så det gäller att få dit nyförvärv genom att bilden av ett lag som innehåller en väldigt positiv atmosfär sprids vidare utanför bygränserna. Något som har varit vår lycka de senaste decennierna.
Att brinna för en klubb såsom i undertecknads fall innebär att man får uppleva många stunder som långt ifrån är bra för nerverna. Men när dessa stunder slutar som den i fredags kväll, på Ljungvallen när Wiberg placerade in segermålet på stopptid, då är det verkligen värt allt. Det är sådana stunder men lever för när det gäller ens intresse för fotboll och det är ju de ögonblicken som länge lever kvar inom en, oavsett om det handlar om en trepoängare i division 4 eller en seger i Champions League-finalen. Jubelscenerna som bröt ut vid 4-3-målet var de härligaste som jag har skådat när det handlar om NIK sedan vi gick upp i fyran 2006. Frågan är om ens de känsloframkallande firandena av mål med IK Sätra förra året kom upp i den här nivån. Att jämföra är egentligen irrelevant, det är bara att ta tillvara varje enskilt tillfälle att njuta av framgångarna. Och det räcker för mig att konstatera att fredagen den 2 juli 2010 var en av de absolut bästa fotbollsdagarna i mitt liv på länge.
