Sammanfattning av NIK-året

Det närmar sig nytt år med stormsteg och den utlovade sammanfattningen av 2007 för NIK:s del, framförallt när det gäller fotbollsverksamheten, har hängt i luften ett tag.

Nu är det hög tid att summera år 2007 och undertecknad har äntligen fått fart på tangentbordet.

Efter uppflyttningen till division 4 var det med stor optimism NIK inledde det nya året. Med i bagaget med framgångar fanns även segern i Intersport Cup som tajmades in perfekt då den togs samma dag som årsfesten ägde rum. Det fanns med andra ord en del att fira den kvällen.

Leva på gamla meriter går dock inte, något som man inom NIK var medvetna om när den nya säsongen sparkade igång. Efter en försäsong som bland annat innehöll träning på Fredriksskans konstgräs och på Malkars gym för att ge laget de allra bästa förutsättningarna stod den historiska division 4-premiären för dörren.

Som sagt, leva på gamla meriter håller inte. I stället för att ligga på latsidan hade klubben sett till att förstärka truppen med anfallaren Bojan Dinic (Lindsdals IF), allrounde Sebastian Melin (Ljungbyholms GoIF) och återvändaren Anders Madsen (Loverslunds BK). Dessutom anslöt under försäsongen försvararen Krister Andersson från Tvärskogs IF, vilket skulle visa sig bli en av nycklarna till framgång längre fram under året. På tränarbänken hade man också sett till så att Mikael Larsen satt i ytterligare ett år.

Premiären blev ingen lyckosam tillställning då NIK föll borta mot forna "storlaget" (division 3-spel för ölänningarna för bara några säsonger sedan) Böda/Högby med 2-0. Det blev startskottet på en vårsäsong som kom att bli väldigt mycket upp och ner.

NIK:s historiska startelva i lagets första match i fyran någonsin såg för övrigt ut på följande sätt:
Robert Engdahl - Krister Andersson, Emanuel Andersson, Niclas Johansson, Sebastian Melin - Roger Carlsson, Magnus Berglund - Jimmy Wiberg, Anders Madsen, Dennis Svensson - Bojan Dinic.

Omgången efter skrevs ytterligare historia då den första segern i fyran inkasserades. Detta när blivande seriesegrarna i IFK Borgholm fick åka hem över bron med en 3-1-förlust i bagaget. Bojan Dinic, Anders Madsen och Dennis Svensson såg med sina mål till att trepoängaren var ett faktum.

Att våren var upp och ner likt en berg-och-dalbana har vi nämnt och det är knappast någon underdrift. Matchen efter den historiska vinsten föll ett spelmässigt ganska bra NIK mot IFK Påryd på bortaplan med 4-0 och därefter fortsatte stormatcher att varvas med riktiga bottennapp. 1-7 hemma mot Blomstermåla IK var utan tvekan vårens största plump och det var en match vi helst glömmer. Då minns vi hellre 3-0-segern borta mot topptippade Mörbylånga GoIF för att nämna ett av glädjeämnena under vårsäsongen.

Innan det var dags för sommarvila började serien om och NIK fick en härlig revansch på Böda/Högby för premiärförlusten. Första halvleken var det bästa NIK presterade under säsongen och ölänningarna spelades ut efter noter. Fyra hemmamål fick publiken på Ljungvallen njuta av i första halvlek och Nickebo gick till pausvila med 4-0 i ryggen. Andra halvlek blev inte samma målfyrverkeri från NIK:s sida men segern med 5-3 satt fint lagom till spelledigheten.

Hösten inleddes sedan lika uselt som våren avslutades bra. IFK Borgholm, säsongens stora positiva överraskning, visade ingen gästvänlighet i solgasset på Borgholms IP. Ett par tidiga slumpmål överraskade ett sömnigt och yrvaket NIK som sedan fick finna sig i att se bollarna trilla in med jämna mellanrum. Trots en hel del chanser även för gästerna sprang ölänningarna ifrån och vann med hela 6-0. Rent förnedrande siffror för NIK, men revanschen skulle komma omgående.

I matchen efter fick nämligen Påryd sota rejält för utskåpningen på Öland. I ett riktigt målkalas visade NIK upp hela sitt register och vann med hela 8-1. En seger som skulle följas upp av 7-3 mot Orrefors i omgången efter. Därefter vanns inte mindre än sju raka matcher till vilket gav NIK en minst sagt imponerande svit - 9 raka segrar (!). Ett par av dem var extra minnesvärda.

Själv minns jag särskilt 4-3-segern borta mot Ljungbyholm, trots att man själv befann sig här uppe i Gävle den dagen. Hade telefonkontakt med Stefan "Stiffe" Bengtsson och fick rapporter från matchen. I paus hade jag i det närmaste börjat fila på en text om att sviten var bruten, bara för att efter slutsignalen få ett mess som berättade att NIK hade vänt 1-3-underläget till seger med 4-3. Det var ett av de bästa mess som "Stiffe" någonsin skickat till mig. Sedan var ju 7-1-segern mot Mörbylånga i den efterföljande drabbningen inte så tokig heller.

Efter 4-0 mot Madesjö i näst sista matchen var kvalplatsen riktigt, riktigt nära när undertecknad satte sig på tåget för att vara på plats när sista omgången skulle avgöras på Pukevallen. Chansen på nionde raka segern och säkrad kvalplats av egen kraft fanns och inte skulle NIK göra en besviken. Visst satt segern hårt inne, men genom två sena mål av Magnus Berglund och hans gamle Lindsdalskompanjon "Manno" Andersson såg NIK till att vända 1-2 till 3-2 på en svårspelad matta.

Att nå en kvalplats under första säsongen någonsin i fyran var förstås en mycket imponerande prestation. Nio raka trepoängare var dessutom en svit att ståta rejält med. Glädjande att NIK lyckades resa sig så under hösten och hitta tillbaka till epitetet höstlag som man tidigare har haft. Man ska betänka att laget låg nere i bottenstriden under våren och till slut alltså hamnade på en andraplats.

Kvalet då, det ska vi inte glömma även om det bara genererade i en poäng. Den togs i den inledande matchen borta mot Västervikslaget Gunnebo. Med en tapper skara supportrar grejade NIK en poäng trots att man drabbades av en utvisning i början av andra halvlek. Bojan Dinic var nära att bli matchvinnare men hans 1-0-mål kvitterades av Gunnebo med knappa kvarten kvar. En poäng blev det till slut och hoppet om elitfyran levde i allra högsta grad. Två förluster senare, 1-4 mot ett starkt Högsby IK på Ljungvallen och 0-2 borta mot Bors SK i sista matchen trots att NIK stod för en klart godkänd insats, stod det dock klart att NIK spelar kvar i fyran 2008. Men det efter en riktigt imponerande debutsäsong i division 4.

Förutom de sportsliga framgångarna finns fler glädjeämnen att ta med från säsongen 2007. Framförallt de fina publiksiffrorna. Såväl på Ljungvallen som när NIK har lirat bort har publikstödet varit stort. Den riktiga höjdpunkten var hemma mot Madesjö då publiksiffran uppnådde 98 betalande. Bara att hoppas att stödet fortsätter 2008.

B-laget ska vi förstås inte glömma bort. Tvärtom finns det säkerligen många härliga minnen att dela med sig av från det gängets säsong. Som alltid har det bjudits på många målrika matcher, drabbningar där målen har trillat in såväl framåt som bakåt. Eller vad sägs om 5-1 hemma i premiären mot Långemåla IF som följdes upp av 0-5 borta mot Alstermo IF? För att nämna ett par av matcherna. Inte en enda gång slutade en B-lagsmatch mållös för NIK:s del under säsongen som gick. Målgaranti utlovad till nästa säsong kanske?

Omgång 7, 8, 9 och 10 glöms nog helst bort då det radades upp fyra tunga storförluster. Men därefter repade NIK mod och började plocka poäng igen. Mest minnesvärd är 5-2-segern borta mot Timmernabbens IF, ett lag som har ställt till stora problem för oss tidigare under säsongerna.

Säsongen avslutades med en ny målfest i och med 4-8 mot Pukebergs BK. Facit blev sammanlagt sju vinster, en oavgjord och åtta förluster. Poängkolumnen visade därmed på 22 pinnar och NIK slutade fyra i reserv B. En godkänd säsong över lag.

En bejublad comeback gjordes av "Stiffe" Bengtsson som fick rycka in och spela några minuter när NIK-bilagan gästade Alstermo under våren. På plats fanns folk som gärna förevigade inhoppet. Hur väl "Stiffe" skötte sig på planen förtäljer dock inte historien.

Några vars insatser ska lyftas fram extra är, förutom spelarna som alla har jobbat mot samma mål och på ett väldigt lyckat sätt genomfört årets säsong, ledarna som ofta jobbar i det tysta. Mikael Larsen är redan nämnd men förtjänar allt beröm han kan få för sina två säsonger som NIK-tränare. Dessutom har Anders Reimbertsson och (superinhopparen) Stefan Bengtsson slitit på och gjort mycket nytta vid sidan av Larsen. I bakgrunden har vi även Mikael Sandebäck som spindeln i nätet och Alf-Gunnar Algotsson, vår eminente ordförande som dessutom agerar lite allt-i-allo och finns till hands där det behövs. Till sist ett extra tack till Johan Andersson, den forne LIF-keepern som har ställt upp som målvaktstränare och även som spelare vid behov.

Att Ljungvallen i år har varit i riktigt fint skick ska vi också tacka planskötarna för.
Fortsätt så 2008!